Vännerna....

Fick en fråga i dag om jag har många vänner och jag tänkte på det...
Jag har många vänner och väldigt få ytligt bekanta.
Mina vänner är inte ytliga de är underbara!
Vad vore jag utan mina fina vänner? Det är så härligt att träffa dem som bor en bit bort och som man inte träffar så ofta och ändå känna att inget har ändrats, vi är dem samma.
Har en nära vän som jag inte träffar så ofta men just nu finns hon ofta i mina tankar. Man kan vara närvarande fast det skiljer många mil. Det är jobbigt när hon har det svårt för jag önskar att hon aldrig skulle behöva gå igenom det hon gör. Det är samtidigt häftigt och härligt att ha vänner som man tycker så mycket om att man önskar man kunde ta lite av det jobbiga och bära det åt dem.
Ni mina vänner ni vet vilka ni är, Kärlek till er allihopa!