I'm back!

Det känns så...i'm back! Humöret som har svajat under en del månader verkar stabilt och jag mår BRA!
Troligtvis beror det på att jag ger mig själv tid att ta hand om mig själv. Bara det att jag springer igen är ju såååå bra! Varför jag slutade springa/ ta hand om mig är en gåta.
Undrar varför man inte är snäll mot sig själv jämt? Varför man inte kommer i håg hur bra det känns att ge sig själv tid till löpningen, tiden med sig själv, vännerna, familjen och äta bra mat? Nu ger jag mig själv det och då mår jag bra!
Note to self, kom i håg det! ;)